Barn som leker och rör sig aktivt utomhus på en lekplats
Barn & ungdom

ADHD-test barn – Screeningguide för föräldrar

Misstänker du att ditt barn kan ha ADHD? Lär dig vilka screeningverktyg som används och hur du som förälder navigerar vägen till utredning via BUP.

Tecken på ADHD hos barn

ADHD hos barn kännetecknas av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet som är mer uttalad än vad som är typiskt för åldern och som påverkar fungerandet i minst två miljöer – till exempel hemma och i skolan. Vanliga tecken är svårigheter att sitta still, täta avbrott i lekar, glömska, förlorade saker och svårigheter att lyssna klart. Det är viktigt att skilja normalt stormigt beteende från ett mönster som påverkar barnets utveckling och välmående negativt.

De screeningverktyg som används i Sverige för barn inkluderar DSM-5 föräldraskattning, DSM-5 föräldraskattning och DSM-5 föräldraskattning. Dessa formulär fylls i av föräldrar och lärare och ger en bred bild av barnets beteende i olika miljöer. DSM-5 föräldraskattning är ett svensikt instrument som också screena för autism och ticks, vilket är viktigt eftersom samsjuklighet är vanlig.

Så går en BUP-utredning till

Om din barnläkare eller skolans elevhälsa misstänker ADHD remitteras barnet till Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Utredningen inleds med ett intagningssamtal där du som förälder berättar om barnets utveckling och nuvarande svårigheter. Därefter genomför ett team bestående av psykolog, läkare och ibland specialpedagog en noggrann bedömning som inkluderar observationer, kognitivt test och strukturerade intervjuer.

Väntetiderna till BUP varierar kraftigt mellan regioner – från några veckor till över ett år. Under väntetiden kan screeningformulär som du fyller i hemma ge dig och skolan en gemensam bild att arbeta utifrån. Skolans kurator eller specialpedagog kan också ge stöd i avvaktan på utredning, och skolan är skyldig att anpassa undervisningen även utan diagnos.

Förälderns roll i utredningsprocessen

Som förälder är du en ovärderlig informationskälla. Du bidrar med barndomsanamnes – information om barnets tidiga utveckling, milstolpar, temperament och hur beteendet sett ut sedan tidig ålder. Att ha antecknat konkreta situationer och beteenden inför mötet med BUP gör utredningen mer effektiv. Ta gärna med dagboksanteckningar eller berättelser från lärare som beskriver barnets svårigheter.

Tänk också på att en ADHD-utredning inte är ett domslut utan en möjlighet till förståelse. Många barn mår avsevärt bättre när de förstår varför de fungerar som de gör, och när omgivningen anpassar sina förväntningar och stöd utifrån barnets faktiska behov snarare än att behandla svårigheterna som ovilja eller dålig uppfostran.

Vanliga frågor

Vid vilken ålder kan ett barn diagnosticeras med ADHD?

ADHD kan diagnosticeras från 4–5 års ålder, men utredningar görs oftast från 6 år och uppåt. Det krävs att symptomen har funnits i minst sex månader och syns i mer än en miljö för att diagnos ska ges.

Kan skolan begära en ADHD-utredning?

Skolan kan inte begära en medicinsk utredning, men kan remittera till elevhälsan och uppmuntra föräldrar att söka hjälp via primärvården. Elevhälsoteamet kan göra pedagogiska observationer som sedan bifogas BUP-remissen.

Behöver mitt barn medicineras om det diagnosticeras med ADHD?

Medicinering är ett av flera behandlingsalternativ och beslutas alltid i samråd med föräldrar och ibland barnet självt. För yngre barn (under 6 år) rekommenderas i första hand beteendeinterventioner och föräldrastöd.

Vad är skillnaden mellan ADHD och ADD?

ADD är en äldre beteckning för den ouppmärksamma ADHD-typen utan hyperaktivitet. I modern diagnostik används "ADHD – primärt ouppmärksam presentation" för att beskriva dessa barn, som ofta är tysta och tillbakadragna snarare än stökiga.